Blev lite karaoke igår trots allt. Blev uppraggad av en hyperaktiv kvinna som stoppade en pärm i handen på mig. Hon såg min tatueringen och visade sin! Hon hade också en g-klav. Det visade sig att hon var musiklärare i Saint Rose och drygade ut lärarlönen med karaokegig. Känner igen det där.. Det märkligaste av allt var att hennes kollega, karaokemannen verkligen sööög på att sjunga! Alla värdar jag träffat har sjungit riktigt bra (iofs har jag mest varit på Etage…) så detta var hemskt! Funderade först var det var för stolpskott som fått tag på micken! Sedan satte han på en massa låtar som han ville att jag skulle sjunga. Gav med mig på en och då skulle vi tydligen sjunga Sweet home Alabama. Jag sa flera gånger att jag inte kunde den, bara reffran men hur kul är det då? Men han skulle köra ändå! Sen sjöng (läs: skrek!) han sig igenom den. Lustig människa…
här lider jag med karaokemannen. Och Lynyrd Skynyrd
Idag skulle vi utforska saker. Jag grymtade lite, men nu är vi experter på bananer. Vi kan allt! Var till ett bananplantage där vi fick åka runt och kika hur de skördade och sånt. Rätt spännande! Vår guide pratade maaaaassor på franska och drog sedan korta, roliga sammandrag för oss två, som var de enda ickefransktalande i hela gruppen. Vi försökte shoppa bananmarme
lad men de hade ingen. Ville vi inte hellre köpa bananlikör? Nja, inte denna gång.
bananplantor snoppas av och avblodas. bananblod blir man svart av...
banankramaren och en stock bananer 2 be.
På bananplantaget lyckades Olle mörda en myrstack som såg ut som en komocka! Dock blev han anfallen av ungefär en miljard rödmyror som försökte röja undan hotet medans resten av stacken (flocken?) gömde alla ägg och larver.
Sen drog vi vidare mot vattenfall. Olle ville klättra upp och kika och den goda frun följer med! ;) Vi hittade till starten av vandringen mot det ena, men av skyltarna lyckades vi gissa att det var förbjudet att ta sig dit. Kunde ju kanske ha varit nån slags postit om det längre nere vid vägen, innan man åkte sjuttioelva mil upp för berget.. Men men. Vi drog till nummer två istället. Det gick bättre. Ännu krångligare väg dock. Vi fick passera spärrvakter och betala pengar, såklart, här kostar allt, allemansrätt my ass! Sedan vandrade vi i den fuktiga regnskogen, trappsteg upp och trappsteg ner innan vi kom till fallet. Jättefint var det! Men ujujuj vilket träningspass! Höghöjd och högtemp och högluftfukt på samma gång!
vattenfallet. Sjukt högt
När vi kom tillbaka hade vi fått nya vänner. Småfåglar åt brödsmulor ur min hand. Rätt coolt faktiskt! Men en av dem uppvisade översittarfasoner så honom (klart det var en kille!) blev jag sur på!
mata fåglar
en störtskön ko som låg efter vägen. chillade med sina kompisar.
Vi drog hemåt och skulle försöka äta lunch nånstans. Klockan var väl kanske runt 16.30 och vi hade letat lunchställe rätt länge vid det laget, men vi fick syn på en spännande skylt ”O’kebap”! Måste ju testas! Kebab med ”p” liksom! Funkade helt ok!
Det är nämligen stört omöjligt att hitta nån restaurang längs vägen! Det sitter skyltar överallt men ingenting är aktuellt, allt är stängt, för evigt eller just nu. Så det blir inget kreolskt. Snart får de skylla sig själva! Det är inte vårt fel! De har iofs lite kreolmat här, men blodpudding är inget jag vågar testa. Ser mer ut som små njurar om jag ska vara ärlig…
På middagen hade de bakade bananer till vår ära! Typ iaf. Smakade träigt faktiskt. Inte så kul!
Efter maten var det barquiz. Vi vann nästan, delad första plats. Måste i samband med det kommentera skjortpappan! Jag avskyr honom! Vill slå honom hårt i huvudet! (Han har för övrigt bara en röd och en blå skjorta med sig. Spanar varje dag, men det slår aldrig fel.) Han uppvisar en barnuppfostringsteknik som skulle få Josef Fritzl att studsa av excitement! Jag blir så arg!!! Men han har att brås på. Hans föräldrar är också med på resan. Lika störda dom! Fattar dom inte att barn är barn och barn leker och låter??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar