En knasnatt för Lovisa i natt och i förlängningen då också för hennes päron!
Vi var alla toktrötta redan vid åtta igår kväll och tänkte att det bästa är ju att gå och lägga sig redan då. Lovisa ville plötsligt inte alls sova, hon ville ingenting, var bara tokledsen. Hon fick mat vid nio men det var kämpigt. Hon åt och skrek, åt och skrek. Stackars hjärtat! Sedan följde två timmar av ledset och ingen sömn och vid elva signalerade hon tydligt att hon var hungrig igen så det blev påfyllning och direkt efter det somnade hon.
Vid halv fyra vaknade hon och ville ha mer. Somnade åter igen snabbt efter det. Halv sju väcktes jag av typiska "jag är hungrig, men jag sover fortfarande lite, snälla fyll på mig innan jag vaknar helt"-ljud och gick och värmde och gav henne. Hon åt glupskt. En kvart efter att hon somnat om, och jag med, vaknar jag av ett hjärtskärande skrik och vilt flaxande armar!! Sjukt obehagligt! Rent instinktivt vände jag över henne i framstupa sidoläge. Vet inte om det kom upp nåt eller vad som hände men jag fick sitta en stund med henne i famnen innan hon lugnade sig. Lilla hjärtat vårt! Det lät allvarligt som att hon höll på att kvävas!!
Hon somnade iaf senare om och efter ungefär en miljard nappistoppningar klev vi upp vid elva.
Nu har hon precis vaknat och sitter och gäspar i min famn efter en timmes lur i spjälsängen! Hon är så söt och det är bra att hon vänjer sig så smått vid sin egen säng för nån gång i framtiden är ju tanken att hon ska sova där. Mitt lillhjärta!
När man redan är ledsen är det extra jobbigt att se henne vara ledsen och kämpa. Min älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar