Fick ett jobbigt samtal igår. Min älskade mormor finns inte mer. Det gör ont i hjärtat och det är svårt att förstå, vill nog inte riktigt förstå heller...
Kära tok-momme som alltid var så snäll och mysig! Alltid glad och hade något tokroligt att säga!
Pratade med henne för två veckor sedan och jag lovade att vi skulle komma upp med Lovisa för hon ville så gärna träffa henne. Eftersom hon inte skulle kunna komma ner på dopet skulle vi göra så istället. Efter dopet skulle vi åka, eftersom det är så mycket helgerna innan.
Vi hann inte...
Min fina, rara, söta momme! Hoppas du har det bra var du nu än befinner dig!
Jag tror att du skuttar omkring på klippor vid havet, äter daim och knäck och dricker röd sockerdricka! När du blir trött slår du dig ner på ett fluffigt moln och viftar på tårna en stund innan du hoppar i väg igen, helt utan krämpor och annat strunt.
Jag väljer att tro det, för att du bara är borta vill jag inte tro!
Du finns nog nånstans och håller koll på oss här! Du får vaka över oss, över Lovisa!
Älskade momme!
Hälsa pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar