Har nästan tagit mig ur showdimman nu och vaknar upp till en smärtsam verklighet! Imorn är det så många saker som ska ske och som kräver min fulla uppmärksamhet, men jag har så svårt att uppbåda kraften!
Det är lunchkonsert på skolan och jag ska sjunga en klassisk sång. Känns sådär. Gillar inte alls det där med klassisk sång just nu. Och sen är den på tyska också, och jag fattar knappt nåt av vad jag sjunger, detta gör det näst intill omöjligt att lära sig den utantill! Men jag kämpar och kämpar! Får se hur det blir med duetten och kvartetten bara. Beror på om Anna känner sig pigg eller inte!
Men sen... Senare på dagen är det undervisningsprov! Känns inte alls bra! Känner inte riktigt att jag fått de verktyg jag behöver för att fixa alla provmoment, och det suger ju!
Provet är uppdelat i tre delar och det "värsta" provet är det jag känner mig sakna verktyg till. Ska ha med en övningselev och undervisa, som en vanlig handledning. Känns ok. Ska bli spännande med den nya tonarten på låten från förra veckan. Sen ska jag jobba med interpretation och en elev från tvåan.
Men sen... Det sista momentet. Ska ha en elev jag aldrig träffat och göra en röstanalys. Ska utforska rösten med lite övningar, men jag vet inte vilka övningar jag "borde" välja. Vilka får man ut mest av? Vilka är optimala att välja?
Nej, här brister det lite tycker jag.
Så ja, jag har hjärtklappning och magont för detta. Vilket är sjukt, men så är det.
Och egentligen, vem vill egentligen åka TILL sthlm i såna här oroliga tider??
Ska vi inte alla hållas hemma? Är inte det bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar