Nu har jag äntligen lagt upp den! Min sång till alla stackars pendlare där ute. En sång om att stå på en perrong i kylan utan någon som helst information, klockan går och man inser att man kommer komma för sent idag igen. Har man riktig tur så missar man hela dagen.
Har aldrig varit så försenad eller haft så högt blodtryck som jag hade när jag försökte pendla till Sthlm i tre år. Det var vansinnigt!! Gick inte att utgå ifrån att tågen skulle komma i tid direkt. En halvtimme från tågentré till lektionsstart skulle vara tillräckligt på pappret men det gick aldrig. Minst 45, helst 60 minuter måste man planera. När man börjar åtta är det sådär lite halvkul att åka extra tidigt. Men vad gör man?
Som tur var tvingades jag bara vara i Sthlm tre dagar i veckan och det räckte!
Skrev en sång i ilska och uppgivenhet, kanske med lite glimt i ögat, jag vet inte. Med lite distans till det så! ;)
Är det inte snö så är det löv. Är det inte löv så är det signalfel. Är det inte signalfel är det vagnsbrist och är det inte det så är det nåt fel. Typ.
Men nu åker jag mest buss! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar