Sitter här och slits mellan att känna mig bortglömd och bortprioriterad som sitter ensam hemma en fredagkväll, och att å andra sidan vara glad för att O är ute och roar sig och jag har en massa egentid..
Ikväll har sidan som lutat åt övergivenhetskänslan haft bollövertaget trots att jag inte vill det, egentligen!
Känner mej som en femåring som "inte har nåt å gööö"! Tänk om Ceasar hade bott här. Då hade jag haft nån att prata med... snyft!
Har sovit massor idag med. Både igår och idag blev det sömnkaos. Måste kolla upp det där som E pratade om, chisan? Som man enligt säkra källor ska bli piggare av! Kan ju inte bli så mycket sämre!
På söndag ska vi hälsa på kattungarna iaf! Det är ett ljus den här helgen som inte blev som den skulle. Självklart.
Känner mej lite duktig som inte sökt mig till onyttigheter i min ensamhet iaf... Alltid nåt!
Nej, det är inte synd om mej. Har bara haft en jobbig vecka och toppar det med lite pms. Då blir det lätt såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar