Jobbigt att lämna hemmet!

I vanliga fall när det är tisdag och jag ska till jobbet så sover Olle och Lovisa. Då brukar det kännas ok att lämna dem och veta att man inte kommer träffa dem igen förrän om flera timmar. 

Idag vaknade Lovisa halv sex, således också vi. Vi åt alla frukost tillsammans och jag var tvungen att lämna en vaken tjej som sträckte armarna efter mamma.. Gick säkert jättebra när jag väl stängt dörren, men åå vad jag hade velat ta emot de små armarna, fått krama om den lilla kroppen och krypa ner under en filt och spenderat morgonen med att titta på Saltkråkan!

Igår hade vi, som vanligt på måndagar, tjejkväll. Vi myste och läste böcker och nio hade hon somnat. Jag låg vaken ett tag men somnade runt tio tror jag. Märkte inte alls att Olle kom hem från repet. Möjligheterna fanns ju för att få sova riktigt mycket men då blev det ju uppstigning vid sex istället. 

Jobbigt nu när det går mot mörkare tider.  Det sämsta med hösten är att det går i rasande fart mot mörker och kyla. Gatlyktorna lyste fortfarande när jag gick till bussen. Illavarslande! 

Nu längtar jag hem till mina älsklingar. Den minsta har tydligen somnat om, efter gröt och en massa leverpastej. Det verkar gå ok. Vi tar det väldigt långsamt med mjölkprovoceringen och hoppas allergin är borta nu!

Fint på sätt o vis.