As good as it gets!

Jag måste nog säga att jag har det rätt bra ändå. Trots allt. Om jag räknar bort den jobbiga huvudvärken som kommer och går (misstänker nån slags spänning, det känns i käke, nacke, tinning osv), så är det rätt bra! Kanske måste påpeka att det är en lista utan inbördes ordning! (Säger man så? Jag sa så nu iaf!)


Bor i en fin (iaf när det är städat, inte som nu: fullt med kartonger efter översvämning i förrådet) lägenhet.

Har en helt underbar karl som jag får säga "min man" om/till! Tillhör den lyckliga skaran som får leva livet med sin bäste vän och tvillingsjäl! Han är underbar och fantastisk och jag älskar honom! Han är så fin! 


Får dela dagarna med två pälsbollar! Ceasar och Elvis. Det går liksom inte att beskriva hur dessa två, helt ovetande, förgyller mitt liv! Man kan vakna på natten av försiktiga tassar som smyger runt i sängen för att lägga sig intill en. Så mysigt att höra det gulliga brummandet och känna pälsen. Så gosiga! 


Har fantastiska vänner och familj. Massa fina människor som finns där. Helt otroligt! 


Går en utbildning som går ut på att jag får göra det bästa jag vet, sjunga! 


Ändå klagar man. Otacksamt! Ska försöka sluta! 


(förtydligande: Jag klagar alltså inte på det jag nämnt ovan! Det är bara fantastiska saker!!)