Lovisa taking care of business!

Olle har gjort två fantastiska filmer!

Först testar Lovisa mammas PA och piano.



Fantastiskt lovande!

Sedan får Lovisa ta hand om ett sånt där bedrägerisamtal "från" Microsoft! Hon hanterar det riktigt bra!



Hädanefter kommer jag ge henne telefonen varje gång det ringer några försäljare!

Pigg och utvilad och inte en ond fläck på hela kroppen!

Ja, eller inte då!

Två nätter i rad har sömnen varit helt som bortblåst och jag har fått kämpa mig till ett par timmar på morgonsidan. TVn är min vän och framför den tar det max en timme innan jag somnar. 

Igår kryddades det hela med att Lovisa vaknade en timme efter nattning, vilket hon iofs gjorde natten innan också, redan efter en kvart, men igår somnade hon inte om förrän vid fyra!!!

Kan lova att vi testade allt förutom sprit och piller! Det var stört omöjligt! Hon var pigg och glad så länge hon fick hålla igång, springa runt, helst i sällskap av mamma. När man försökte lägga henne kom tårarna och paniken. Hon ville verkligen inte. 

Hennes förkylning hjälper ju inte till heller. Magsjukan har övergått i nästa sjuka. 

Såna här gånger är jag extra glad för två saker!

1. Att vi bor i hus och inte stör nån. 

2. Att vi har ETT barn. Pust!

Men får vi bara en bra natt efter detta så är vi på banan igen!

Bajs. Bokstavligen.

Sitter ensam i soffan och slötittar på tv. Misstänker att Olle somnat när han nattar Lovisa, precis som jag gjort de två senaste kvällarna. Det är nog skönt för honom, han behöver all sömn han kan få. 

Lovisa är sjuk och jag lider med henne. Näsan är åter full med en massa tjock, jobbig snuva. Skrällhosta och lägg till en misstänkt magsjuka. Tjena. Mammas lilla hjärta!

Hon är tapper och glad ändå. 

Jag är mest trött. Har en downperiod just nu, tydligen. PMS kanske?

Funderar på om jag ska smyga in och göra dem sällskap... 

Då blir det kanske en ny dag snart! 

Smärthanteringskurs!

Pga min smärta i handleder, armbågar, axlar och nacke har jag fått börja i en smärthanteringskurs som min vårdcentral anordnar. 

Vi är sju personer med olika former av långvarig värk och det är en läkare, en psykolog och två sjukgymnaster som jobbar med oss. 

Kursen består av föreläsningar och diskussioner men även av individuellt anpassade träningsprogram. Två gånger i veckan ses vi och tränar och en gång är det föreläsningar. Kursen ska hålla på i åtta veckor och förhoppningsvis mår vi alla lite bättre när vi kommer ut på andra sidan!

Igår var första föreläsningen och idag första träningspasset! Olle är en ängel och tar hand om Lovisa under tiden! Detta är en investering i mig själv och mitt mående som hela familjen kommer få glädje av genom en glad mamma med mindre ont! Mina problem kommer dock förmodligen inte försvinna helt eftersom jag är som jag är men jag kan förhoppningsvis få lindring genom träning och vissa hjälpmedel!

Men det är samtidigt riktigt jobbigt! Tydligen är den här värken som jag gått med länge inte normal. 

 Det är jobbigt att platsa i en grupp med människor som har sån värk.

 Det är jobbigt att vara en sån som kanske behöver viss bostadsanpassning. 

 Det är jobbigt att inse att trots mitt kämpande är jag inte som alla andra. Har försökt låtsas i trettio år men allt det gett mig är ont. 

Det är jobbigt att få extra ont när jag gör en sån sak som är så starkt kopplat till min identitet, mitt livselixir, musiken. Pianospelet, det lilla jag kan, gör det värre. Jag försöker spela så mycket jag bara kan och det leder till överansträngning och smärta. 

Måste hitta en väg runt. 

Jag är glad och tacksam för allt jag kan men nu är jag så smärtsamt medveten om vad jag inte kan. 

Mina älsklingar förgyller mitt liv och ger det en djupare mening!

Min älskade tjej i sin nya åkpåse från Gekås!

Mina älsklingar! 

Ullared!

Igår kväll kom jag hem från en mysig tripp med min mamma! Tror det var första gången vi gjorde nåt tillsammans bara vi! Jättekul!

Vi åkte med Kålles buss till Ullared för lite shopping!

Släp är bra!

I söndags förmiddag plockade bussen upp mig och då satt folk redan på bussen med uppkorkade vinboxar och det var fullt ös!

Vi bodde på motellet som ligger ungefär 75 meter från varuhuset! Galet bra läge! Ett enkelt rum med fyra bäddar, pentry och badrum med dusch!

Utanför vårt boende 

Folktomt

Måndag morgon kom vi in till shoppingen 8.15, en kvart efter öppning! Ingen kö och lagom med folk. Passade på att avverka leksaksavdelningen innan värsta rusningen. Hittade ett par roliga saker! Bland annat en sån där mysig barnfåtölj och den blev poppis!

Redo för shopping!

Vid lunchtid gav vi upp(vagnarna var fulla) så vi käkade lunch och betalade. Ingen kö! 

Parkerat för lunchpaus!

Mat!

Sååå skönt att ha nära till boendet. Vi var nämligen snabbt tillbaka för omgång två!

Ytterligare fulla vagnar. Suck!

Sedan åt vi väääärldens godaste räkmacka på Rasta utanför entrén! Hur god som helst! Handskalade räkor, vilket är ett krav!

Första lasset!

Göttigt!  

Vid sju hade vi ätit, varit hem med lass två, kikat i skobutikerna efter vinterskor till Lovisa och bestämt oss för att gå in en sista gång och kika efter bussgodis!

Mormor fick träffa kändis och det gick ännu mer slantar. Illa!

Vi var sååå trötta när vi kom hem vid åtta. Hade dock sluppit köa nånstans! Skönt! Inte ens i kassan!

Fick med mig fem såna här med grejer och en kandelaber! Sååå nöjd med mina inköp!

Vi trodde vi var klara men kom på ett par saker till vi ville ha så på morgonen efter, när mormor städade ur rummet, så gick jag in och köpte det sista! Denna gång var dej ett gammalt par före mig i kön it. Helt ok. 

Hittade faktiskt allt jag hade på min lista och okynnesshoppade inte speciellt många saker!

Är speciellt nöjd med åkpåsen till vagnen och den meterhöga kandelabern som jag länge velat ha!

Bussresan hem längtade jag mest efter mina älsklingar! Var helt underbart att få träffa dem igen och jag sov himla gott inatt med min man och dotter! Lovisa verkade också nöjd för hon sov hela natten!

Lovisa och Ceasar testar fåtöljen!

Funkade även dagen efter!

Inspekterar mammas nyinköpta träningsmatta!  

Tack mamma för mysiga dagar! Nu måste jag nog spara lite pengar tills nästa gång! ;)

På bussen, såklart!

Man vet att man borde komma ut mer när man klär upp sej för å fara på Köppra!!

Vilken dag igår. Kinkig bebbe med jobbig hosta och jobbig näsa. Allt gick ändå ok och jag trodde det till o med skulle gå att somna utan problem! Hon var trött och la sig i sängen och gnuggade ögonen. 

Hon somnade nog till också men sedan vaknade hon och tvärgrät! Hulkade och snyftade tröstlöst. 

Vi försökte somna om men hon var alldeles för uppjagad!

Tog in vagnen och velade mellan att lägga henne i den och att bädda ner oss i soffan framför en film. Hon var dock tokpigg när gråten slutat så det blev lite lek. 

Testade vagnen och där somnade hon direkt! Nice! Tänkte jag. Då kanske jag kan få en stunds sömn innan det är dags igen. Hade lagt mej ner och hittat en skön position när hon vaknade igen och grät. Doh!

Somnade snabbt om men när hon strax därefter vaknade i tårar igen så tog jag upp henne och la henne hos mig igen. 

Döm om min förvåning när hon strax somnade, till o med utan flaskans hjälp!

Sedan vaknade jag vid nio och hade en snusande lillunge i armhålan. Har nåt svagt minne av att jag fått ge henne nappen ett par gånger men inte mer än så. 

Så skönt! Var en jobbig dag igår och natten innan men nu mår iaf jag mycket bättre!

Nu sover hon i vagnen och vi ska åka och träffa Olle! Längtar massor! Han har varit på kick off sedan igår. 

Facetimear med pappa!

Skruttan sover!

Ceasar blev glad åt den nya sovplatsen!

Tokfia!

Älskar att leka med soffkuddar!

Fröken bus!

Nån har kastat mjäll överallt! Fyyyy!!

Mitt liv, mitt allt!

Pay it forward!

Börjar inlägget med att jag inte är ute efter credd eller höja min insats till skyarna. Så. Nu var det sagt. 

Dagens händelse gjorde mig dock förvånad. Fanns många människor som stod närmare än vad jag gjorde. Det enda de gjorde var att sucka och himla med ögonen. 

Vad hände då?

Jo, vi var in på Ica för att shoppa en smarrig matburk till L. Det var lite kö så jag tog vagnen och gick och satte mig utanför kassorna och väntade på att Olle skulle betala. Undrade lite varför det tog sån tid för Olle. Han bytte kö och fick betala. 

Det blev dock ännu mer folk i kön, suckar hördes och så även en kassörska som försökte förmedla till en gammal dam att hennes kontanter inte räckte för att betala alla varor och att hon måste lägga till mer pengar eller plocka bort saker. 

Det gick dock inte så bra, damen verkade inte riktigt förstå och expediten blev märkbart störd. 

Satt med L en bit bort men hade inte hjärta att sitta kvar. Gick fram och frågade vad problemet var och hur mycket pengar som fattades. 

En knapp femtiolapp. 

Hon såg så ledsen ut och verkade tycka att det var jobbigt. 

Det var ett ganska enkelt val att ta fram kortet och betala. 

Vad hade jag önskat att nån gjort för mig i samma läge? Eller mot L?

Men jag blir så brydd att ingen där bredvid gjorde nåt... De märkte ju vad som stod på och var störda av det. 

Får väl hoppas att min gärning inspirerar nån annan att göra samma sak mot nån annan. Tänk inte på mig, just do it! 

Jobbigt att lämna hemmet!

I vanliga fall när det är tisdag och jag ska till jobbet så sover Olle och Lovisa. Då brukar det kännas ok att lämna dem och veta att man inte kommer träffa dem igen förrän om flera timmar. 

Idag vaknade Lovisa halv sex, således också vi. Vi åt alla frukost tillsammans och jag var tvungen att lämna en vaken tjej som sträckte armarna efter mamma.. Gick säkert jättebra när jag väl stängt dörren, men åå vad jag hade velat ta emot de små armarna, fått krama om den lilla kroppen och krypa ner under en filt och spenderat morgonen med att titta på Saltkråkan!

Igår hade vi, som vanligt på måndagar, tjejkväll. Vi myste och läste böcker och nio hade hon somnat. Jag låg vaken ett tag men somnade runt tio tror jag. Märkte inte alls att Olle kom hem från repet. Möjligheterna fanns ju för att få sova riktigt mycket men då blev det ju uppstigning vid sex istället. 

Jobbigt nu när det går mot mörkare tider.  Det sämsta med hösten är att det går i rasande fart mot mörker och kyla. Gatlyktorna lyste fortfarande när jag gick till bussen. Illavarslande! 

Nu längtar jag hem till mina älsklingar. Den minsta har tydligen somnat om, efter gröt och en massa leverpastej. Det verkar gå ok. Vi tar det väldigt långsamt med mjölkprovoceringen och hoppas allergin är borta nu!

Fint på sätt o vis.