Har jobbat min näst sista måndag nu. Känns rätt skönt för min kropp är trött, så trött. Fogarna gör ont och det skär som knivar i bäckenet. Inte roligt alls. Halsbrännan gör sig påmind och jag borde nog försöka göra mer åt den än att dricka lite mjölk.
Nog är det väl häftigt ändå att man kan ha en massa smärtor som flyger iväg en stund när man plötsligt känner en liten spark, en liten hälsning från det lilla livet man går och bär på!
Det är verkligen ett privilegium att få uppleva detta! Jag blir så glad varje gång Olle får känna en spark också! Det är ju hans barn med och jag vill att han ska få uppleva allt, på gått och ont, som jag får uppleva! Svårt, rent av omöjligt fullt ut, så därför tycker jag att minsta lilla pryl är viktigt! Undrar dock hur mycket han uppskattar det när jag klagar på smärtor och berättar om olika symptom av varierande slag! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar